Vädrarn -

25 meter

Halvvägs genom utbildnngen för dykcert. En helg avklarad, en helg kvar.

Det är så himla grymt att kunna andas under vattnet. Det går inte att beskriva, det måste upplevas. Älskar det.

Och tystnaden. Så ,så mäktigt.

Tiden går så mycket långsammare under vattnet. Jag frågade Mattias (vår ledare) om hur länge vi var under vattnet, "Typ 45 min va?". "Haha, nej, vi var nere 1,5 h", svarade han. WTF!

"Nu ska ni simma till andra sidan bassängen, under vattnet, utan tuber", sa Mattias. WTF, aldrig att jag kan simma 25 meter under vattnet, utan att gå upp och andas, tänkte jag. "Kör när ni känner er redo". Väntan, vädra ut koldioxiden, slappna av. Tre snabba, djupa andetag och ner och iväg. Simtag efter simtag efter simtag. Trycket i halsen bara växer. Nu går det inte länge, fast jo. Handen i kakelväggen och första andetaget. Vilken jävla kick. Jag kan klara vad som helst. Skakis och anfådd.

Kram
Frida

2013-09-30 @ 14:19:38 Permalink Svammel Kommentarer (0) Trackbacks ()

Alltid lika självsäkert

"Vad ska du plugga då?". Det är en fråga jag får så ofta att jag inte behöver tänka på vad jag ska svara. "Marin Vetenskap på Göteborgs Universitet", säger jag, lika självsäkert som automatiskt.

Helt plötsligt, från ingenstans. Fem minuter av osäkerhet och förvirring. Jag har varit så säker, så länge, att jag glömde vad jag var säker på. Jag blev tvungen att kolla upp utbildningen en gång till. Läsa igenom programberskrivning, kurser och jobbmöjligheter. Är det här verkligen rätt? Varför vill jag det här? Läser mer. Och så klick! ÅH JAG VILL BÖRJA PLUGGA NU. Just det här programmet, just de här kurserna, just i Göteborg. Helst nu på direkten. När går nästa tåg till Götet?

Nu lika säker, om inte mer säker, på att det är rätt väg att gå. Jag ser verkligen fram emot framtiden.

Kram
Frida

2013-09-27 @ 19:26:04 Permalink Svammel Kommentarer (0) Trackbacks ()

Lavinartad ökning

Fredag kväll och jag känner för att krypa in i onepiecen. Så jag gör det.

Förra helgen var tämligen fullproppad med sociala aktiviteter. Åkte till Linköping på fredagen kl 15 och var hemma på söndagen kl 17. Antalet vänner per kvadratmeter ökade lavinartat. Så underbar statistik.

Fredag. Crashade först i Simon och Julias yberbekväma soffa efter en typisk svenssonfredagskväll med tacomys. Kämpade även för att hålla mig vaken till slutet av en snygg japansk film. Mission failed. Fick se slutet på morgonen.

Lördag. Drog iväg till draget över Timmerbäcken (aka lerpölen) och mötte upp med Klara, Ebba och Erika. Tog en rajd på stan och spanade sedan in Klaras korridor och lilla, men mysiga crib. Vi lagade precis lagom mycket spaghetti carbonara och till efterrätt blev det chokladpudding som räckte till alla i korridoren + diverse trevligt folk. Spelade beer-pong och hängde i allrummet. Somnade i Klaras soffa kl. 02 och vaknade av att Klara kommer och lägger en filt över mig. KAN MAN INTE ALLTID FÅ VAKNA SÅ?

Söndag. Försökte gå mot stan, men gick för mycket åt vänster. Mötte tillslut Elena och Maya och började äta och slutade aldrig. Först pizza och sen glass. Hur räcker våra magar till? Tog bussen hem med Maya.

Imorron ska jag ta dykcert.

Kram
Frida

2013-09-27 @ 19:07:02 Permalink Svammel Kommentarer (0) Trackbacks ()

Mittback

Angående att jag spelade min första fotbollsmatch på ett år i söndags.

SHIT vad kul det var. Får seriösa tankar på att börja spela igen. Tränaren i IFK:s U-lag har två gånger tidigare frågat mig om jag kunnat ställa upp och spela när det har varit ont om folk. Första gången kunde jag inte, eftersom jag skulle till Grönan. Andra gången kunde jag, men matchen blev inställd eftersom IFK inte fick ihop tillräckligt med spelare. Men nu, tredje gången kunde jag. Jag drog även med mig Klara, för hon var hemma över helgen.

Vi vann matchen med 2-0. Jag måste säga att jag är nöjd med min egen insats, då jag inte rört en boll sedan Scania Sports Camp. Konditionen var det absolut inget fel på. Vill påstå att jag har bättre kondis idag än när jag slutade med fotbollen. Men bollkontrollen var inte den bästa, vilket är helt förståeligt.

Ja, vi får se om fotbollsskorna på hyllan snart får nöta gräs igen.

Kram
Frida

2013-09-19 @ 21:00:21 Permalink Svammel Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ingen tid att spilla aka marathon

Den 22 maj var datumet jag senast skrev något här. Nu är den 16 september. Oj.

Jag kan, utan att överdriva, säga att mycket har hänt sen den 22 maj. Jag har segat mig igenom mina sista lektioner på gymnasiet. Jag har överlevt Studentveckan 2013 (MISSA INTE FILMEN NEDAN) och tagit studenten. Det var så himla fint.

Nybakad student, men det fanns ingen tid att spilla. Upp kl. 05 på måndagen för att ta sig till jobbet. Det var starten på mitt jobbmarathon. Fyra veckor jobb Scania Sports Camp. Det var minst lika kul som förra året. Dock var första veckan väldigt jobbig, då jag led av sviterna av en veckas intensivt studentfirande. Andra veckan tog jag en dag ledigt för att kunna åka ner till Norrköping och festivala lite tillsammans med Mickis. Så himla värt. Men att vara på festival är ju inte att vila och såklart ska man få den där berömda festivalförkylningen. Ändå värt.

Fyra veckor av jobb avklarat, men det fanns ingen tid att spilla. Upp kl. 05 på måndagen för att ta sig till Parkavdelningen på Tekniska Divisionen på Nyköpings Kommun. Sju veckor var det sagt. Körde lite vattenbil, lite sopbil, plockade lite skräp. Hjälpte till där jag behövdes. Fick ett efterlängtat besök av Irene, min kära spanjorska, och lyckades ta två dagar ledigt under den veckan hon var här. Hon tajmade bra med Nyköpings Festdagar och en tjejgängsträff inkl. utgång. Usch, vad jag saknar. De sista två av de sju veckorna var jag på anläggning på Gatuavdelningen. Byggde lite gångväg och lite parkering.

Totalt tolv veckor av jobb avklarat, men det fanns ingen tid att spilla. Upp som vanligt, kl. 05 på måndagen. Fick sju veckor förlängt på anläggning. Jag tackar och bockar. Byggde lite lekpark, körde lite grävmaskin, körde lite vitra med släp. Jag har fem veckor kvar, så mitt jobbmarathon bara fortsätter och jag vill inte att det ska sluta den 15 oktober. Jag trivs så grymt bra på jobbet, det är så himla kul och jag lär mig så mycket hela tiden. Men på ett sätt vill jag ändå vara ledig (aka arbetslös), i alla fall en vecka.

Tre dagars ledighet på en hel sommar är inte mycket. Ändå känns det som att jag har haft en bra sommar, kanske inte den bästa, ty första sommaren som 18-åring kommer för alltid vara svårslagen. Jag har trots jobb mån-fre hunnit med att hänga med vännerna som fått för sig att flytta här ifrån. Jag har sovit i tält och paddlat. Vandrat på Sörmlandsleden själv (!) en gång med Klara och en gång med Maya och sovit i vindskydd båda vandringarna. Jag och Maya har överraskat Elena med en utflykt till smultronstället. Jag har badat ganska mycket. Jag har spelat minigolf. Jag har varit på Grönan med Karin och åkt Insane alldeles för många gånger. Jag har (traditionsenligt) varit på Kom Å Se. Jag har varit med i SN och Aftonbladet under samma vecka. Jag har bokat kurs för att ta dykcert och nu nästan läst klart all teori. Jag har varit på Heron på bio med Klara. Jag har spelat min första fotbollsmatch på drygt ett år. Föregående två saker gjorde jag igår och i förrigår. Fin helg. Hann även med att träffa Maya och prata med Sara i telefon.

Framtiden är så planerad som den kan bli, dvs INGET är spikat. Jag har en del reseplaner. I höst ska jag hälsa på Irene i Barcelona över en helg. Jag ska hälsa på Tove i Trondheim. Jag ska hälsa på Sara i Piteå. Jag ska göra en långresa, förmodligen till Costa Rica där jag ska volontära och vända sköldpaddor. Men det blir nog först nästa vår. Dessutom ska jag ut och WWOOFF:a i Spanien. Notera: Jag ska. När jag slutfört mitt jobbmarathon aka cashflow så känns detta som den bästa belöningen.

Kram
Frida

2013-09-16 @ 18:22:00 Permalink Svammel Kommentarer (1) Trackbacks ()