Halvvägs genom utbildnngen för dykcert. En helg avklarad, en helg kvar.

 

Det är så himla grymt att kunna andas under vattnet. Det går inte att beskriva, det måste upplevas. Älskar det.

Och tystnaden. Så ,så mäktigt.

 

Tiden går så mycket långsammare under vattnet. Jag frågade Mattias (vår ledare) om hur länge vi var under vattnet, "Typ 45 min va?". "Haha, nej, vi var nere 1,5 h", svarade han. WTF!

 

"Nu ska ni simma till andra sidan bassängen, under vattnet, utan tuber", sa Mattias. WTF, aldrig att jag kan simma 25 meter under vattnet, utan att gå upp och andas, tänkte jag. "Kör när ni känner er redo". Väntan, vädra ut koldioxiden, slappna av. Tre snabba, djupa andetag och ner och iväg. Simtag efter simtag efter simtag. Trycket i halsen bara växer. Nu går det inte länge, fast jo. Handen i kakelväggen och första andetaget. Vilken jävla kick. Jag kan klara vad som helst. Skakis och anfådd.

 

 

Kram
Frida