27 december och någon sa att det var fredag. Jag tänkte "okej, det var visst fredag igen". Dagarna går i varandra och det jag gör mest är att vänta. Väntar på att planet ska lyfta mot Teneriffa. Jag behöver lite värme och inte snålblåst och 4 plusgrader. Jag behöver lite tid under vattnet inte kallsup i duschen. Jag behöver lite nya vyer och inte samma asfalt där jag kan varenda spricka utantill.

Jag har varit på Arbetsförmedlingen. Det var spännande och bekräftade det mesta jag hört om denna tämlingen dysfunktionella myndighet. De var trevliga och informerande, men felet är att de knappt har några jobb att förmedla. Liksom krya.

Jag har hälsat, kramat och pratat med utflygna vänner som nu kommit hem över jul. Det är fint att bli kram-attackerad i dörren av en galopperande vän. Det är fint att andas in en väns doft för den är lika trygg som den är svår att minnas. Det är fint att få en oväntad gåva på julaftonsmorgon med ack så fina ord.

Jag har firat jul med familj och släkt. Tittade på Kalle. Åt mängder med knäck, chokladkola och chokladpraliner. På juldagen flängde vi runt som bara den. Middag på Olearys, ett stopp på St Anne bar, ett stopp hos brorsan, för att till slut hamna på Club YOLO. Japp.. Kan vi låta bli att diskutera namnet på denna krog? I alla fall, det var förhoppningsvis första och sista gången jag gick dit. Vi hade kul där, men det berodde på sällskapet och inte på krogen i fråga. 

CARPE. Så jälla pepp på att dra iväg. Inhandlade två minneskort på 32 GB  igår, så nu jällar ska det GoProas (ja, det är ett verb). Så snart blir det en ny film!

Kram
Frida